Det känns ganska bra. När jag för en gångs skull får uppleva detta, skall jag också ta vara på det. Jag tycker om den här situationen, jag kan nästan säga att jag är kär i själva situationen. Önskar bara det inte skulle vara så råddigt som det är. Eller jag antar att det är jag själv som gör det så råddigt, eftersom jag funderar alltför mycket. Jag ser det negativa före det positiva och då blir hela situationen negativ, även om den egentligen är relativt positiv. Måste försöka se det från den ljusa sidan och ta dagen som den kommer. Annat kan jag inte göra just nu. Känner att jag tränger mig på, men jag kan ändå inte låta det här rinna ut i sanden. Det vill jag inte.
Jag tror jag är lite förälskad.
Who do you think you are, running 'round leaving scars?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar