Luna

Jag har väntat och längtat i ett år. Pratat om och funderat på det, ibland har jag inte kunnat pratat om något annat. Jag hade kommit till stadiet i mitt liv, där jag behövde få ta hand om någon, ägna all min tid och alla mina tankar åt någon och älska någon mer än någonting annat.

Nu är väntan över. Hon bor nu hos oss och har bott här i två månader. Den finaste och sötaste lilla tösen som finns. Vår älskade lilla prinsessa. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska någon så mycket som jag älskar henne. Hon kom in i våra liv och tog oss med storm. Så mycket glädje och kärlek vi får av henne trodde jag inte var möjligt.

I några veckor kollade jag igenom i princip hela blocket och findit och en dag hittade jag världens sötaste lilla valp. Plötsligt åkte jag till Köpenhamn och sedan till södra Sverige för att hämta henne. Lilla vännen fick åka bil, buss, tåg och flyg innan hon äntligen fick komma hem till oss. Vår lilla tuffing.

Första tiden med henne har varit hur bra som helst. Seriöst, jag trodde inte att det skulle vara såhär lätt. Alla har pratat om hur jobbigt det är, att man måste ut med henne flera gånger på nätterna och att hon kommer att söndra i princip allt. Visst, hon kissar fortfarande inne ibland, men det är oftast vårt fel. Vi har inte tagit någon stress med att få henne rumsren. Hon är så liten ännu, hon kommer att lära sig. Hon är ju nästan rumsren nu. Och visst, hon har bitit sönder en liten bit av divanen (våra soffor är gamla och inte så värdefulla, så det är inte hela världen) och en liten bit av en tapet, men vi hade ändå tänkt tapetsera om just den väggen.

Det viktiga är ändå att hon har det bra hos oss och att vi ger henne all kärlek vi kan och lite till. Strunt samma att det fattas en bit i tapeten. Strunt samma att det är lite kiss på golvet. Vi älskar henne ändå, mer än något annat och vi hoppas verkligen att hon trivs hos oss och älskar oss lika mycket. Det är det som är det viktigaste.

Vi älskar dig lilla älskade Luna <3