Dag sextioåtta

Igår morse vaknade jag av att jag hade hjärtklappningar, men de gick om efter en liten stund och under dagen kunde jag ibland få tungt att andas och känna ett tryck i bröstet, vilket också gick om. Klockan ett inatt rusade mitt hjärta helt jättesnabbt och hårt och jag fick ont och tungt och andas. Jag försökte allt för att det skulle gå om, men det gjorde inte det och jag vågade inte sova. Dock blev jag så trött så jag somnade och när jag vaknade klockan elva hade jag fortfarande samma symtom som på natten. Och jag har det ännu och jag är livrädd. Dessutom har jag nästan undertemp och jag vet inte om det är något farligt, hjärtklappningar överlag är ju ganska vanligt och ofarligt, men det ska ju gå om efter en liten stund, inte hålla på i över 10 h! Jag är så sjukt rädd och ensam, jag fick inte tag på någon inatt och jag vet inte vem jag ska prata med nu heller. Jag vill hem till Sven, jag vill hem till mamma och pappa. Jag vill att någon ska hålla om mig och säga att det blir bra. Jag är så rädd.