Tics är ofrivilliga, återkommande och svårkontrollerade muskel- och nervryckningar. Enkla tics är muskulära tics, t.ex. blinkningar, tvångsrörelser med armar och ben och fonetiska tics i form av t.ex. smackningar och harklingar. Det finns även komplexa tics som t.ex. är att personen känner sig tvungen att utföra en omfattande rörelse. Tics är däremot inte tvångshandlingar och man behöver inte ha t.ex. Tourettes syndrom bara för att man har tics, eftersom nästan alla människor har tics, främst barn, men det brukar de oftast växa ifrån.
Vi hade diskussioner om tics här hemma i helgen och jag har funderat mer på det, därför kände jag att jag ville skriva lite om det.
Jag har själv tics och har haft dem sedan jag var liten. De flesta är i ansiktet och det värsta är mina blinkningar. Det är något jag gör hela tiden, men ibland kan det bli fruktansvärt irriterande. Alla blinkar ju, men jag gör det fler gånger än vanligt och oftast bara med högra ögat (flera gånger alltså). När jag är stressad, trött, har ont i ögonen eller är nervös är det grymt, då blir blinkningarna både fler och längre. Det här kan vara jobbigt när jag kör bil, eftersom jag har ögonen stängda lite för länge. Men det är inget jag kan göra något åt, men det värsta är när någon kommenterar det och säger att jag ska sluta. Det går inte! Jag vill såklart sluta, men som sagt, det går inte och när någon kommenterar det blir det ännu värre för då är jag ännu mer medveten om det.
Ett annat tics jag har är att jag måste göra saker jämt med speciellt händerna. Om jag t.ex. "knakar" min högra tumme, måste jag knaka den andra också, annars blir det ojämnt. Det här ticset är inte alls lika starkt som blinkningarna, vilket såklart är bra. Blinkningarna och ett annat tics jag har i ansiktet räcker riktigt bra till!
Bry dig inte om någon kommenterar eller retar dig för dina tics, du kan inte göra så mycket åt dem och de är en del av den du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar