Sadness

Att varje dag vakna upp med ångest, känna att den här dagen inte kommer att bli bra, som så många andra dagar. Att vakna upp varje morgon och känna sig ledsen och misslyckad, det tar på. Det finns inget jag orkar göra, inget känns bra. Jag har ingen lust mera, allt är för jobbigt. Det tar så ont, så fruktansvärt ont. Jag försöker verkligen vara på bra humör, skratta och le, men inte är det lätt, men jag har klarat det ganska bra. Efter allt jag gått igenom är det kanske inte så konstigt att jag mår som jag gör. Alla mina förväntningar, önskningar och förhoppningar går hela tiden åt helvete. Det känns som om inget jag gör går rätt, allt jag vill går bara fel. Jag är så jävla ensam. Ja, jag har vänner, men det känns som om jag håller på att mista dem med. Jag är så rädd. Jag är inte van att vara ensam, att vara utan nån vid min sida. Det är tufft, det är svårt att veta hur man skall göra, hur man skall bete sig. Jag vet inte hur man gör och hur man skall känna. Är det så att man bara skall vara egoistisk och skita i alla andra? Det fungerar inte så, då blir man lätt ensam. Men hur skall man då göra? Hur skall man göra för att få det man vill ha, när ingenting verkar hjälpa? Skall man bara ta det man vill ha, utan att bry sig om någon annan?
Jag vill bara ha någon som finns där för mig, som älskar mig för den jag är. Jag vill ha de vänner som inte sviker, som finns där och som vill ha mig med. Jag orkar inte vara ensam, vad är det för mening med att vara det? Det hjälper ingenting, man mår bara dåligt. Ensamheten och ledsamheten tär på en innifrån, bryter sakta sönder en tills man helt enkelt inte orkar mera, utan bryter ihop helt. Tills tårarna och de negativa känslorna vinner kampen över skratten och de goda känslorna. Tills man inte längre känner att man har någonting att kämpa för.
Jag har något att kämpa för, det vet jag. Men ändå känner jag mig så ensam, så misslyckad. Vad gör man för att få vara lycklig? Är det faktiskt så mycket begärt? Varför skall en människa gå igenom allt sånhärnt, varför får bara vissa människor vara lyckliga?
Ibland funderar jag nog på vad lycka egentligen är. Visst har jag varit mycket lycklig, men det är ändå något som sedan förstör glädjen. Något som vill en illa, som inte klarar av att se någon lycklig. Vad betyder egentligen lycka? Är en människa faktiskt någonsin riktigt, riktigt lycklig?