Jag heter Sandra Iréne och är som sagt 18 år. Går i gymnasiet, men har redan slutat skolan och ska bara läsa till studentskrivningarna som håller på till onsdagen (började i fredags) och fortsätter i mars. Jag har en fin familj, bestående av mamma, pappa, två lillebröder och en storasyster, som har sambo och två barn, en pojke som är mitt gudbarn och är 1½ år och en pojke som är 2 månader. Har en jätteunderbar pojkvän, ett stort stöd för mig nu när jag ha fått celiaki.
I högstadiet hade jag i princip varje dag ont i magen. Ofta på grund av att jag frös, men ibland kunde jag få magkramper som jag inte hade någon aning varifrån de kom. De var hemska, fick ibland vika mig dubbelt för att det tog så ont. Det lättade lite i gymnasiet, men jag hade fortfarande magkramper. Anemi, som antagligen är den främsta symptomen jag har, har jag haft sedan jag var riktigt liten och både mamma och mina bröder har lågt hemoglobin. När jag tog blodprov för några månader sedan, visade det sig att jag inte var laktosintolerant, även fast alla andra i min familj är det, men blodproven visade att jag var mitt i mellan från att inte ha celiaki till att ha, så en gastroskopi måste göras. Den gjordes i december, två dagar före nyåret och visade att jag hade celiaki - glutenintolerant.
Först var jag positivt inställd, bara för att jag inte skulle bryta ihop helt, det var en sort försvarsmekanism. Men på nätterna och kvällarna grät jag, för att jag kände mig så onormal. Det kändes rent ut sagt förjävligt att veta att jag inte kunde leva ett normalt liv mera. Jag var onormal. Det är inte så, jag kan leva ett normalt liv, men det känns hemskt. Jag har fortfarande ångest och många gånger när jag inte får äta något, så blir jag så klart ledsen. Men det börjar gå bättre hela tiden. Jag får inte äta vad jag vill och måste kolla på alla förpackningar om jag får äta det och jag lovar, det är supersvårt emellanåt! Jag har kunnat lämna bort ganska mycket, även fast jag älskar bakverk. Brödet, förutom batonger, är inte svårt att hålla sig borta från. Det är inga problem. Det är godiset som är det värsta. Det står att det kan innehålla vete och ofta står det att det innehåller vetemjöl, men vilket av godiset innehåller vetemjöl? Är det bara salmiakken/lakritsen eller resten av godiset? Jag blir galen när det inte står helt klart utskrivet!
Det största stödet jag har fått ät från Svante. Han har varit med ända sen jag fick diagnosen och han har stöttat mig, trösta mig när jag har gråtit och försökt få mig att tänka positivt. Utan honom skulle jag aldrig ha orkat igenom allt! Jag behöver honom så himla mycket och han hjälper mig hela tiden. Han försöker hitta sådant som jag kan äta och han kollar på allt och försöker verkligen. Det känns som om jag har kommit närmare honom genom min depression och så känns det som om jag har ett starkare band till honom genom celiakin. Vet inte hur jag ska förklara, men det känns så. Jag älskar dig Svante! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar