Bebis eller inte?

Då jag pratade med en sjuksköterska om min celiaki, nämnde hon att ofta när någon har blivit barnlös, kan det ha berott på celiaki. Ändå nämnde hon att jag nog hade lika stor chans att bli gravid som alla andra. Det hon sade gjorde mig ändå nervös och jag fick ångest. En fruktansvärd ångest. Kan inte se på människor som har fått barn just eller bilder på bebisar (förutom min systerson) utan att få ångest och bli ledsen. Det är jätteviktigt för mig att få skaffa familj någon gång i tiden, barn är jätteviktiga för mig. Jag vill absolut ha egna barn en dag! Efter att jag hade haft ångest i flera veckor och sedan pratat med Svante, sa han åt mig att kolla på internet. Jag har varit rädd för att kolla upp flera saker på internet, för att hitta information om saker som gör min sjukdom ännu svårare. Men jag gjorde som han sa och hittade flera sidor, med bra information. Där stod det att fertiliteten försämras då man lider av celiaki, men inte vet om det och behandlas inte för det, men då man börjar behandla sjukdomen, normaliseras fertiliteten (chansen att bli gravid). Desstuom hade många kvinnor som lider av celiaki, inte haft någon som helst aning om att sjukdomen inverkar på fertiliteten. Det låter ju bra, men jag är ändå jätterädd att jag inte skall kunna få barn i framtiden. Min kost är tyvärr inte 100 % glutenfri (jag försöker mitt bästa), så kanske det då kan inverka? Jag har ingen aning, tiden får utvisa hur det ligger till.

Jag har faktiskt stött på en BRA sak med celiaki (ja det finns faktiskt) var då vi hade textkompetens i fredags och köket i skolan bjöd på bullar, fick jag en DUBBELT godare bulle än de andra :F De andras var torr och tråkig, min kanelbulle hade massor med socker på sig och var mycket saftig. Mums!

Diagnos: Celiaki

Tänkte introducera hela mitt inlägg och min blogg med att lite berätta vem jag är.
Jag heter Sandra Iréne och är som sagt 18 år. Går i gymnasiet, men har redan slutat skolan och ska bara läsa till studentskrivningarna som håller på till onsdagen (började i fredags) och fortsätter i mars. Jag har en fin familj, bestående av mamma, pappa, två lillebröder och en storasyster, som har sambo och två barn, en pojke som är mitt gudbarn och är 1½ år och en pojke som är 2 månader. Har en jätteunderbar pojkvän, ett stort stöd för mig nu när jag ha fått celiaki.

I högstadiet hade jag i princip varje dag ont i magen. Ofta på grund av att jag frös, men ibland kunde jag få magkramper som jag inte hade någon aning varifrån de kom. De var hemska, fick ibland vika mig dubbelt för att det tog så ont. Det lättade lite i gymnasiet, men jag hade fortfarande magkramper. Anemi, som antagligen är den främsta symptomen jag har, har jag haft sedan jag var riktigt liten och både mamma och mina bröder har lågt hemoglobin. När jag tog blodprov för några månader sedan, visade det sig att jag inte var laktosintolerant, även fast alla andra i min familj är det, men blodproven visade att jag var mitt i mellan från att inte ha celiaki till att ha, så en gastroskopi måste göras. Den gjordes i december, två dagar före nyåret och visade att jag hade celiaki - glutenintolerant.

Först var jag positivt inställd, bara för att jag inte skulle bryta ihop helt, det var en sort försvarsmekanism. Men på nätterna och kvällarna grät jag, för att jag kände mig så onormal. Det kändes rent ut sagt förjävligt att veta att jag inte kunde leva ett normalt liv mera. Jag var onormal. Det är inte så, jag kan leva ett normalt liv, men det känns hemskt. Jag har fortfarande ångest och många gånger när jag inte får äta något, så blir jag så klart ledsen. Men det börjar gå bättre hela tiden. Jag får inte äta vad jag vill och måste kolla på alla förpackningar om jag får äta det och jag lovar, det är supersvårt emellanåt! Jag har kunnat lämna bort ganska mycket, även fast jag älskar bakverk. Brödet, förutom batonger, är inte svårt att hålla sig borta från. Det är inga problem. Det är godiset som är det värsta. Det står att det kan innehålla vete och ofta står det att det innehåller vetemjöl, men vilket av godiset innehåller vetemjöl? Är det bara salmiakken/lakritsen eller resten av godiset? Jag blir galen när det inte står helt klart utskrivet! 

Det största stödet jag har fått ät från Svante. Han har varit med ända sen jag fick diagnosen och han har stöttat mig, trösta mig när jag har gråtit och försökt få mig att tänka positivt. Utan honom skulle jag aldrig ha orkat igenom allt! Jag behöver honom så himla mycket och han hjälper mig hela tiden. Han försöker hitta sådant som jag kan äta och han kollar på allt och försöker verkligen. Det känns som om jag har kommit närmare honom genom min depression och så känns det som om jag har ett starkare band till honom genom celiakin. Vet inte hur jag ska förklara, men det känns så. Jag älskar dig Svante! <3